20
1 T.H.
2 Vi har inte uppenbarat Koranen för dig, för att orsaka dig någon svårighet.
3 Endast för att påminna de vördnadsfulla.
4 En uppenbarelse från Skaparen av jorden och de höga himmlarna.
5 Den Nådigaste; Han har tagit all auktoritet i besittning.
6 Allting i himmlarna och på jorden tillhör Honom, allting däremellan, och allting under jorden.
7 Vare sig ni offentliggör era övertygelser (eller inte), är Han medveten om hemligheten, och det som är ännu mera dolt än så.
8 GUD: det finns ingen annan gud förutom Honom. Alla de vackraste namnen tillhör Honom.
9 Har ni lagt märke till Moses historia?
10 När han såg en eld sa han till sin familj, "Stanna här. Jag har sett en eld. Jag kanske kan hämta en del av den till er, eller finna någon vägledning vid elden."
11 När han kom till den, tilltalades han, "O Moses.
12 "Jag är din Herre; ta av dig dina sandaler. Du är i den heliga dalen, Tuwa.
13 "Jag har valt ut dig, så lyssna på vad som uppenbaras.
14 "Jag är GUD; det finns ingen annan gud förutom Mig. Ni ska dyrka endast Mig, och iakttaga Kontaktbönerna (Salat) för att minnas Mig.
15 "Timmen (världens ände) kommer absolut; Jag kommer att hålla den nästan dold. För varje själ måste ersättas för sina gärningar.
16 "Avleds inte från den av de som inte tror på den de som ägnar sig åt sina egna åsikter så att du inte misslyckas.
17 "Vad har du i din högra hand, Moses?"
18 Han sa, "Det är min stav. Jag lutar mig på den, vallar mina får med den, och jag använder den för andra ändamål."
19 Han sa, "Släng ner den, Moses."
20 Han slängde ner den, varpå den förvandlades till en rörlig orm.
21 Han sa, "Ta upp den, var inte rädd. Vi kommer att återställa den till sitt ursprungliga skick.
22 "Och håll din hand under din vinge; den kommer att komma ut vit, fläckfri; ännu ett bevis.
23 "På så sätt visar vi dig en del av våra stora tecken.
24 "Gå till Farao, för han har syndat."
25 Han sa, "Min Herre, lugna mitt temperament.
26 "Och gör detta enkelt för mig.
27 "Och lossa en knut från min tunga.
28 "Så att de kan förstå vad jag säger.
29 "Och utse en medhjälpare åt mig från min familj.
30 "Min bror Aron.
31 "Stärk mig med honom.
32 "Låt honom vara min medhjälpare i detta.
33 "Så att vi må prisa Dig ofta.
34 "Och minnas Dig ofta.
35 "Du Ser oss."
36 Han sa, "Din önska är beviljad, O Moses.
37 "Vi har välsignat dig ännu en gång.
38 "När vi visade din mor det vi visade.
39 "Med orden: ´Lägg ner honom i boxen, och lägg sedan ner honom i floden. Floden kommer att slunga upp honom på stranden, för att plockas upp av en fiende till Mig och en fiende till honom. ´Jag öste Min kärlek över dig, och Jag lät dig skapas inför Mitt vakande öga.
40 "Din syster gick till dem och sa, ´Jag kan upplysa er om en amma som kan ta väl hand om honom.´ På så sätt återförde vi dig till din mor, så att hon skulle kunna vara lycklig och sluta oroa sig. Och när du dödad en person, räddade vi dig från de allvarliga konsekvenserna; vi testade dig verkligen grundligt. I åratal bodde du med Midyans folk, och nu har du kommit tillbaka enligt en exakt plan.
41 "Jag har skapat dig endast för Mig.
42 "Gå med din bror, bestyrkta av Mina tecken, och vackla inte i er åminnelse av Mig.
43 "Gå till Farao, för han har syndat.
44 "Tala vänligt till honom; kanske tar han sig i akt, eller blir vördnadsfull."
45 De sa, "Vår Herre, vi oroar oss för att han kanske attackerar oss, eller överträder."
46 Han sa, "Var inte rädda, för Jag kommer att vara med er, lyssnande och iakttagande.
47 "Gå till honom och säg, ´Vi är två av din Herres budbärare. Låt Israels Barn gå. Du måste sluta förfölja dem. Vi kommer med ett tecken från vår Herre, och frid väntar dem som beaktar vägledningen.
48 "´Vi har inspirerats att straffet slutligen kommer att drabba de som inte tror, som vänder sig bort.´"
49 Han sa, "Vem är din Herre, O Moses."
50 Han sa, "Vår Herre är Den som beviljade allt dess existens, och dess vägledning."
51 Han sa, "Hur är det då med de tidigare generationerna?"
52 Han sa, "Den kunskapen är hos min Herre i ett dokument. Min Herre felar aldrig, ej heller glömmer Han."
53 Han är Den som gjorde jorden beboelig för er, och anlade vägar åt er. Och Han sänder ner vatten från skyn, med vilket vi producerar många olika sorters växter.
54 Ät och vårda er boskap. Dessa bevis är tillräckliga för de som har intelligens.
55 Från den skapade vi er, till den låter vi er återvända, och ut ur den för vi er ännu en gång.
56 Vi visade honom alla våra bevis, men han trodde inte och vägrade.
57 Han sa, "Kom du hit för att ta oss ut ur vårt land med din magi, O Moses?
58 "Vi kommer säkerligen att visa dig samma magi. Bestäm därför en tidpunkt för ett möte, som varken vi eller du kommer att bryta; på en neutral plats."
59 Han sa, "Er fastställda tid ska vara festligheternas dag. Låt oss alla mötas på förmiddagen."
60 Farao sammankallade sina styrkor, och anlände sedan.
61 Moses sa till dem, "Ve er. Hittar ni på lögner för att motarbeta GUD, och ådrar er således Hans straff? Sådana förfalskare kommer absolut att misslyckas."
62 De tvistade med varandra, när de diskuterade avskilt.
63 De sa, "Dessa två är inget annat än magiker som vill föra ut er från ert land med sin magi, och förstöra ert idealiska sätt att leva.
64 "Låt oss enas om en plan, och bemöta dem som en enad front. Vinnaren idag kommer att ha övertaget."
65 De sa, "O Moses, antingen kastar du, eller så kastar vi först."
66 Han sa, "Kasta ni." Varpå deras rep och käppar tycktes röra på sig i hans ögon, genom deras magi.
67 Moses hyste en viss oro.
68 Vi sa, "Var inte rädd. Du kommer att segra.
69 "Kasta det du håller i din högra hand, och det kommer att svälja vad de åstadkommit. Vad de åstadkommit är inget mer än en magikers komplott. Magiernas verk kommer inte att lyckas."
70 Magikerna prostrerade, och sa, "Vi tror på Arons och Moses Herre."
71 Han sa, "Trodde ni på honom utan min tillåtelse? Han måste vara er ledare; den som lärt er magi. Jag kommer säkerligen att skära av era händer och fötter på alternerande sidor. Jag kommer att korsfästa er på palmstammarna. Ni ska få veta vilka av oss som kan utdela det värsta straffet, och vem som överlever vem."
72 De sa, "Vi kommer inte att föredra dig över de tydliga bevis som kommit till oss, och över Den som skapade oss. Utfärda därför vilken dom du vill. Du kan bara styra i detta obetydliga liv.
73 "Vi har trott på vår Herre, på att Han må förlåta våra synder och magin du tvingade oss att utföra. GUD är mycket bättre och Evinnerlig."
74 Den som kommer skyldig till sin Herre kommer att ådra sig Helvetet, vari han aldrig dör, eller överlever.
75 Vad gäller dem som kommer till Honom som troende, som levt ett rättfärdigt liv, uppnår de höga ranger.
76 Edens trädgårdar, under vilka bäckar porlar, kommer att vara deras boning för evigt. Sådan är belöningen för dem som renar sig själva.
77 Vi inspirerade Moses: "Led ut mina tjänare, och slå en torr väg för dem över havet. Hys ingen rädsla för att tillfångatagas, ej heller ska ni oroa er."
78 Farao jagade dem med sina trupper, men havet krossade dem, precis som det var förutbestämt att krossa dem.
79 På så sätt vilseledda Farao sitt folk; han vägledde dem inte.
80 O Israels Barn, vi räddade er från er fiende, sammankallade er till den högra sidan av Berget Sinai, och sände ner manna och vaktlar till er.
81 Ät från de goda ting vi givit er, och överträd inte, så att ni inte gör er till föremål för Min vrede. Den som än ådrar sig Min vrede har fallit.
82 Jag är säkerligen Förlåtande för de som ångrar sig, tror, för ett rättfärdigt liv, och som ihärdigt förblir vägledda.
83 "Varför rusade du iväg från ditt folk, O Moses?"
84 Han sa, "De är inte långt bakom mig. Jag har rusat till Dig min Herre, för att förnöja Dig."
85 Han sa, "Vi har testat ditt folk efter du gav dig av, men Samarien vilseledde dem."
86 Moses återvände till sitt folk arg och besviken, och sa, "O mitt folk, fick ni inte ett bra löfte av er Herre? Kunde ni inte vänta? Ville ni ådra er vrede från er Herre? Är det anledningen till att ni bröt er överenskommelse med mig?"
87 De sa, "Vi bröt inte vår överenskommelse med dig avsiktligt. Men vi var överlastade med smycken, och bestämde oss för att samla ihop våra högar. Det är vad Samarien föreslog."
88 Han tillverkade en skulpterad kalv för dem, komplett med en kalvs läte. De sa, "Detta är er gud, och Moses gud." Följaktligen glömde han.
89 Kunde de inte se att den varken besvarade dem eller hade någon kraft att skada eller hjälpa dem?
90 Och Aron hade sagt till dem, "O mitt folk, detta är ett test för er. Er enda Herre är den Nådigaste, så följ mig och lyd mina befallningar."
91 De sa, "Vi kommer fortsätta att dyrka den tills Moses återvänder."
92 (Moses) sa, "O Aron, vad hindrade dig, när du såg dem gå vilse,
93 "från att lyda mina order? Har du gjort uppror mot mig?"
94 Han sa, "O son av min mor; dra mig inte i skägget eller håret. Jag var rädd för att du skulle säga, ´Du har splittrat Israels Barn och inte lytt mina order.´"
95 Han sa, "Vad är det med dig, O Samarier?"
96 Han sa, "Jag såg vad de inte kunde se. Jag tog en näve (stoft) från den plats där budbäraren stod, och använde det (för att blanda i den gyllene kalven). Det är vad mitt sinne inspirerade mig att göra."
97 Han sa, "Ge dig då av, och under resten av ditt liv, kom inte ens i närheten. Du har en bestämd tid (för din slutgiltiga dom) som du aldrig kan undvika. Se på din gud som du brukade dyrka; vi kommer att bränna den och kasta den i havet, för att stanna där nere för alltid."
98 Er enda gud är GUD; Den vid vars sida det inte finns någon annan gud. Hans kunskap omfattar alla ting.
99 På så sätt skildrar vi vissa nyheter för dig från de tidigare generationerna. Vi har uppenbarat för dig ett budskap från oss.
100 De som ignorerar det kommer att bära en last (av synder) på Återuppståndelsens Dag.
101 Däri vistas de för evigt; vilken miserabel last på Återuppståndelsens Dag!
102 Det är på den dagen som hornet kommer att blåsas, och på den dagen kommer vi att sammankalla de skyldiga blå.
103 Viskande sinsemellan kommer de att säga, "Ni har inte vistats (i det första livet) i mer än tio dagar!"
104 Vi är fullt medvetna om vad de säger. De närmast sanningen bland dem kommer att säga, "Ni var inte där mer än en dag."
105 De frågar dig om bergen. Säg, "Min Herre kommer att utplåna dem.
106 "Han kommer att lämna dem som ett kalt, platt land.
107 "Inte minsta upphöjning kommer ni att se däri, ej heller någon fördjupning."
108 På den dagen kommer alla att följa den som kallar, utan minsta avvikelse. Alla ljud kommer att tystas inför den Nådigaste; ni kommer inte att höra någonting annat än viskningar.
109 På den dagen kommer medling att vara meningslös, frånsett de som tillåts av den Nådigaste, och de vars uttalanden överensstämmer med Hans vilja.
110 Han känner till deras förflutna och deras framtid, medan ingen har Hans kunskap.
111 Alla ansikten kommer att underkasta sig den Levande, den Evige, och de som är betyngda av sin överträdelser kommer att misslyckas.
112 Vad gäller de som verkade rättfärdighet och trodde, kommer de inte att oroa sig för någon orättvisa eller svårighet.
113 Således uppenbarade vi den, en Arabisk Koran, och citerade alla sorters profetior i den, så att de skulle kunna räddas, eller få dem att ta sig i akt.
114 Ytterst Upphöjd vare GUD, den ende sanne Konungen. Ha inte bråttom med att yttra Koranen, innan den uppenbarats för er, och säg, "Min Herre, öka min kunskap."
115 Vi testade Adam förut, men han glömde, och vi fann honom tveksam.
116 Minns att vi sa till änglarna, "Prostrera inför Adam." De prostrerade allesamman, förutom Satan; han vägrade.
117 Då sa vi, "O Adam, detta är en fiende till dig och din fru. Låt honom inte driva ut er ur Paradiset, så att ni inte blir olyckliga.
118 "Ni kommer garanterat aldrig att hungra däri, ej heller vara utan skydd.
119 "Ej heller kommer ni att törsta däri, eller plågas av någon hetta."
120 Men djävulen viskade till dem, och sa, "O Adam, låt mig visa dig oändlighetens träd och evigt herravälde.
121 De åt av det, varpå deras kroppar blev synliga för dem, och de försökte täcka sina kroppar med Paradisets löv. Adam lydde alltså inte sin Herre och föll.
122 Därefter valdes, räddades, och vägleddes han av sin Herre.
123 Han sa, "Gå ner därifrån, allesamman. Ni är fiender till varandra. När vägledning kommer till er från Mig, kommer den som följer Min vägledning inte att gå vilse eller lida någon nöd.
124 "Vad gäller den som ignorerar Mitt budskap, kommer han att ha ett miserabelt liv, och på Återuppståndelsens Dag återupplivar vi honom blind."
125 Han kommer att säga, "Min Herre, varför har Du sammankallat mig blind, när jag förut kunde se?"
126 Han kommer att säga, "För att du glömde våra uppenbarelser när de kom till dig, är du nu glömd."
127 På så sätt straffar vi de som överträder och vägrar tro på sin Herres uppenbarelser. Straffet i Livet Efter Detta är mycket värre, och varar för evigt.
128 Tänker de aldrig på hur många tidigare generationer vi utplånat? De vandrar nu i de hem som tillhört de som kom innan dem. Detta är tecken för de som besitter intelligens.
129 Vore det inte vore för er Herres förutbestämda plan, skulle de ha dömts omedelbart.
130 Ha därför tålamod trots deras uttalanden, och prisa och förhärliga din Herre före soluppgången och före solnedgången. Och prisa Honom under natten, liksom vid dagens båda gränser, så att du må vara lycklig.
131 Och eftertrakta inte det som vi givit några andra människor. Det är tillfälliga utsmyckningar i detta livet, med vilka vi testar dem. Det som er Herre ger er är mycket bättre, och varar för evigt.
132 Du ska uppmana din familj att iaktta Kontaktbönerna (Salat), och ihärdigt fortsätta att göra det. Vi ber dig inte om några gåvor; det är vi som försörjer dig. Den slutliga triumfen tillhör de rättfärdiga.
133 De sa, "Om han bara kunde visa oss ett mirakel från sin Herre!" Fick de inte tillräckligt med mirakel med de tidigare budskapen?
134 Hade vi utplånat dem före detta, skulle de ha sagt, "Vår Herre, om Du skickat en budbärare till oss skulle vi ha följt Dina uppenbarelser, och undvikit denna skam och förödmjukelse."
135 Säg, "Vi väntar allihopa, så vänta; ni kommer absolut att få vem som är på den rätta vägen, och vem som verkligen är vägledd."